Balladen om Jungfru LuciaText och musik Margareta Lindberg |
|
Solo:
Vid blånande hav, på blommande ö, där levde en jungfru, Lucia.
Så späd och så ren, den ljuvaste mö. En rik ungersven kom att fria.
Manskör: Smeder i Wira, smider en krona, kronan till jungfrun Lucia Solo: Men jungfrun sa: "Nej, en kärlek så sann har frälst mig från jordenes vånda. En hednason ej kan bliva min man. Med Kristus mitt bröllop skall stånda. Manskör: Flödande kärlek, flödande järn i kronan till jungfrun Lucia. Solo: "Om du ej blir min, skall ingen dig få", skrek friar´n så mörk i sitt sinne. "I fängelsehålans svartaste vrå, för evig jag stänger dig inne." Manskör: Svart var den hålan, svart smeden smider, kronan till jungfru Lucia. Solo: Men jungfrun stod fast vid Kristus och sa: "Min tro kan du aldrig förgöra." Hon orubblig stod och väpnade män ej mäktade henne bortföra. Manskör: Stark var den jungfrun, stark blir vår krona, kronan till jungfrun Lucia. Solo: Då restes ett bål kring jungfrun så god, att elden må henne förgöra. Men trosviss i rök och flammor hon stod den elden ej jungfrun sågs röra. Manskör: Brann gjorde bålet, brinna skall kronan, kronan till jungfrun Lucia. Solo: Då klingsmedens tyngsta, skarpaste svärd i hjärtat på jungfrun man stötte. Men frälsad från död, hon gick till Guds värld, där Kristus, sin brudgum hon mötte. Manskör: Stråla ska bruden, stråla ska kronan, kronan till jungfrun Lucia. Ljus i vårt mörker, ljus i vår krona, kronan till jungfrun Lucia. |
|